Standard för Isländsk Fårhund
Ursprungsland/ Hemland:		Island
Användnings- område:		Vallhund
FCI-klassifikation:		Grupp 5, sektion 3
Bakgrund/ Ändamål:		Isländsk fårhund är den enda hundras som har Island som sitt ursprungsområde. Den kom till Island med de första nybyggarna som var vikingar (åren 874-930). Den isländska fårhunden och dess sätt att arbeta har anpassats efter terräng och lantbruksmetoder. Rasen blev en viktig hjälp för islänningarna i deras hårda kamp för att överleva under århundradena och den har varit oumbärlig i arbetet med att valla gårdarnas djur. Den isländska fårhundens popularitet har ökat de senaste decennierna och trots att rasen fortfarande inte är stor numerärt, anses den inte längre hotad av utrotning.
Helhets- intryck:		Isländsk fårhund är en nordisk vallande spets. Den ska vara något under medelstorlek och ha upprättstående öron och ringlad svans. Kroppen ska vara rektangulär; mätt från bröstbenet till sittbensknölarna ska kroppslängden vara större än mankhöjden. Bröstdjupet ska motsvara frambenens längd. Uttrycket ska vara vänligt, intelligent och glatt. Det rastypiska temperamentet är självsäkert och livligt. Två hårlagstyper förekommer: Korthårig och långhårig. Både varianterna ska ha tjock päls som ska vara extremt vädertålig. Könsprägeln ska vara tydlig.
Uppförande/ Karaktär:		Isländsk fårhund ska vara en smidig och härdig vallhund, den driver med skall. Den är en synnerligen användbar vallhund för att flytta djurflockar mellan beten i bergen och för att finna enstaka djur som skiljts från flocken. Det ligger i den isländska fårhundens natur att vara mycket alert och den välkomnar entusiastiskt besökare utan att visa aggressivitet. Rasen är gladlynt, vänlig, nyfiken, lekfull och orädd. Jaktinstinkten är svag.
Huvud:		Huvudet ska vara kraftigt med stram hud. Skallen ska vara något längre än nospartiet. Sett ovanifrån och från sidan ska huvudet vara trekantigt. Skallparti: Hjässan skall vara något välvd. Stop: Stopet skall vara tydligt markerat men varken för högt eller för brant. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart. Hos leverbruna hundar skall den vara mörkt leverbrun, vilket också kan förekomma hos vissa crémefärgade hundar. Nosparti: Nospartiet ska vara välutvecklat. Det ska vara något kortare än skallen. Sett ovanifrån och från sidan skall nospartiet avsmalna mot nostryffeln och bilda en trubbig triangel. Nosryggen ska vara rak. Läppar: Läpparna ska vara strama. Läppkanterna ska vara svarta. Hos leverbruna hundar skall de vara mörkt leverbruna, vilket också kan förekomma hos vissa crémefärgade hundar. Käkar/Tänder: Komplett saxbett. Kinder: Kinderna ska vara flata. Ögon: Ögonen skall vara medelstora och mandelformade, färgen ska vara mörkt brun med svarta ögonkanter. Hos leverbruna och crémefärgade hundar får ögonfärgen vara något ljusare. Hos leverbruna hundar ska ögonränderna vara mörkt leverbruna, vilket också kan förekomma hos vissa crémefärgade hundar. Öron: Öronen ska vara upprättstående och medelstora. De ska vara trekantiga med fasta kanter och svagt rundade toppar. Öronen ska vara mycket rörliga, reagera känsligt på ljud och avspegla hundens sinnesstämning.
Hals:		Halsen ska vara medellång, muskulös med något välvd nacke och högburet huvud. Halsskinnet ska vara stramt.
Kropp:		Kroppen ska vara rektangulär och starkt byggd. Längden ska vara i korrekt proportion till höjden och i harmoni med helhetsintrycket. Rygg: Ryggen ska vara plan, muskulös och stark. Ländparti: Ländpartiet ska vara brett och muskulöst. Kors: Korset ska vara brett, muskulöst, tämligen kort och svagt sluttande. Bröstkorg: Bröstkorgen ska vara lång, djup och väl välvd. Underlinje: Buklinjen ska endast vara svagt uppdragen. Svans: Svansen ska högt ansatt, och ringlad över ryggen så att den berör ryggen.
Extremiteter:		Framställ: Sedda framifrån skall frambenen vara raka, parallella och starka. Framstället ska ha normala vinklar. Skulderblad: Skuldrorna ska vara sluttande och muskulösa. Framtassar: Framtassarna ska till formen vara något ovala med slutna, väl välvda tår och välutvecklade trampdynor. Dubbelsporrar är tillåtet. Bakställ: Sedda bakifrån ska bakbenen vara raka, parallella och starka. Bakstället ska ha normala vinklar. Lår: Låren ska vara breda och välmusklade. Baktassarna: Baktassarna som framtassarna. Välutvecklade dubbla sporrar är önskvärt. Rörelser: Rörelserna ska vara smidiga, uthålliga och ha god drivkraft och de ska utan ansträngning täcka mycket mark.
Päls:		Pälsstruktur: Pälsen ska vara dubbel, tjock och extremt vädertålig. Den korta pälsvarianten ska ha medellångt täckhår med tämligen grov struktur och tjock, mjuk underull. Pälsen ska vara längre på halsen, bröstet och baksidan av låren. Svansen ska vara buskigt behårad. Den långhåriga pälsvarianten ska ha längre täckhår än ovan nämnda. Täckhåret ska vara tämligen grovt och underullen ska vara tjock och mjuk. Pälsen ska vara längre bakom öronen, på halsen, bröstet, baksidan av låren och framsidan av frambenen. Svansen ska vara mycket buskigt behårad. Både pälsvarianterna ska ha kortare päls i ansiktet, på skallen, öronen och framsidan av benen. Pälslängden på svansen ska stå i proportion till respektive pälsvariant. Färg: Många färger är tillåtna men en färg ska alltid dominera. Vanligast förekommande färger är; alla nyanser av gulrött, från créme till mörkt rött, leverbrunt, grått och svart. Vitt skall förekomma hos enfärgade. De vanligaste vita tecknen, vilka ofta är asymmetriska, förekommer som bläs, eller del av bläs, halsring, på bröstet, som sockor av varierande längd samt på svanstippen. Ljusare nyanser förekommer ofta på kroppens undersida, från strupe till svansspets. Hos gulröda och grå hundar förekommer ofta svart mask, svarta hårspetsar och ibland även svarta hårstrån. Trefärgade hundar ska ha svart päls med vita markeringar som ovan, samt traditionella tan-tecken på kinderna, över ögonen och på benen i någon nyans av gulrött. Vitt med fläckar av ovan nämnda färger är tillåtet. Vitt ska inte vara helt dominerande.
Storlek/ Vikt:		Mankhöjd: Idealhöjd för hanhundar är 46 centimeter, för tikar 42 centimeter.
Fel:		Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande i graden av avvikelse. - Solid svart mantel eller sadel på någon nyans av gulrött.
Allvarliga fel:		- Avsaknad av sporrar på bakbenen. - Gula ögon. - Runda, utstående ögon.
Nota bene:		Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar:		Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.